I mars 2015 köpte vi 30 st daggamla kycklingar av rasen Hedemorahöns. Jag valde den rasen eftersom de påstås vara tåliga för kyla med sitt extra tjocka dunlager. I början fick de bo i en karton där vi ersatt framsidan med ett galler. Ovanför hängdes en värmelampa. Alltihop inhystes i vårt vardagsrum.

Vår ettåriga katt, Tjabo var MYCKET intresserad. Vi höll koll på honom hela tiden när han betraktade kycklingarna. Om (läs NÄR) han blev alltför ivrig och försökte komma igenom gallret, fick han en stråle vatten från duschflaskan. Kycklingarna hade inga invändningar mot att han satt där vid gallret. Det skulle senare visa sig att de inte behövde oroa sig. Om de var korkade eller kloka, vet jag inte.

Ganska snart börjde kycklingarnas olika personligheter visa sig. Denna kyckling var först med att vidga sina vyer. Hon har fortsatt med detta. Alltid först om det vankas mat, först med att bli "sur" (vilja ruva fram äggen till kycklingar). Hon är även den höna som lättast låter sig hållas av oss människor en stund. Hon är också intresserad av att knyta kontakt med katten, åtminstone kattsvansen.

Snart nog växte de ur kartongen. Vi började inreda delar av det gamla stallet. Nytt golv och nya väggar sattes upp. I övrigt var det ett bra ställe för hönshus. Det finns fönster och en dynglucka. Denna lucka blev perfekt som utgång till hönsgården. En spång utanför var allt som behövdes.

Som reden avnände vi en enkel bokhylla som lades på tvären. Längs med hela hönshuset sattes en sittpinne in. Under den en hylla för att fånga upp det mesta av hönsskiten. I början lades tidningar in på golvet. Tanken var att kunna använda sånt vi redan hade och att det skulle vara enkelt att lägga ut i landet direkt när jag mockade. Det visade sig inte fungera så bra. Visserligen sög det upp vätskan från hönsskit och utspillt vatten men hönsen älskade att göra konfetti av det. Sen flög det runt vid minsta vinddrag. Nu använder jag spån i stället. Jag lägger alltihop i plastsäckar när jag mockar. Förhoppningsvis hinner spånet brinna klart innan det är dags att gödsla landen.

Så var det dags för hönsgården. Vi stängslade in både väggar och tak. Vi har många rovfåglar hos oss och vill inte bjuda på så enkel middag för dem. Nu visade det sig att hönsen har järnkoll på fåglarna i luften. Så fort de ser en flygande fågel av lite större modell gömmer de sig. De skiljer inte på svanar och hökar men vad gör väl det? Jag kommer att återkomma om hönslivet på gården. Dessa varelser har varit föremål till skratt och förundran mest varje dag.